Gjorde första försöket i måndags, och peppad av resultatet gjorde jag samma tur igen i fredags! Andra gången lyckades jag också förbättra tiden! :) 1,65 mil. Inte illa pinkat med tanke på att jag jobbat hela dagen också. Kollegorna bara skrattar och skakar på huvudet, du är inte klok! Och det är jag kanske inte heller. Men det är okej. :)

Emellan har jag satsat lite mer på intervaller och fartlek. Vill få upp tempot lite, och sakta men säkert verkar det bli så. Även om jag har en låååång bit kvar. Men jag ska ju vara med i vårruset i början av juni, och jag vill verkligen få en bättre tid än ifjol. Pepp pepp. 

Dock så måste jag få tag i Garmin-supporten. För nu har jag letat och felsökt som en tok men blir inte klokare för det. Min pulsklocka ska (har alltid gjort innan) känna av höjdskillnader och registrera. Men inte nu! Allt annat funkar som det ska, och det står att höjdmätning är aktiverat. Men endå ingenting. :( Månne har jag lyckats med nått, eller så blev det nått med nya datorn. Hur som, funka ska det göra. Så jag får väl ringa och be om lite hjälp helt enkelt. 

Såg också en komisk grej på en träningssida jag är medlem på. Man registrerar sina rundor, som en löpdagbok och då kan man också jämföra med andra medlemmar. Fick mig ett gott skratt när jag såg att jag ligger på plats 4 i kommunen hittills i maj. Har väl aldrig hänt förut, och kommer nog aldrig ske igen. Men kul är det! :)

Vädret är ljuvligt och jag är ledig. Kunde inte bli bättre förutsättningar för ett premiärpass ute med nya skorna. Pulsklockan laddad och hundarna redo. Blev tipsad på jobbet om en träningsapp där man lägger in sitt tempo, och sedan gör den själv en spellista med låtar i samma takt. Men väljer vilka musikstilar man gillar. Helt kanon! Promenerade första biten, så att hundarna skulle få nosa klart och uträtta behov. Sedan var det bara att starta allt och påbörja rundan. Och det kändes jättebra!

 

Dock uppstod det ett bekymmer efter ett par kilometer. Zorro verkar ha sämre kondis än jag! Första biten, när han kunde springa löst var det inga bekymmer. Men när vi kom ut på bilväg och jag var tvungen att ha dom kopplade dröjde det inte länge förrän han landade någon meter bakom mig och förvandlades till bromskloss! Kändes som jag fick dra honom fram! Så det blev till att gå. Kändes supersurt då min egen form kändes bra. Att tvingas sluta mitt i flytet. Sprang och gick omvartannat men min irritation steg mer och mer. Jag ville ju springa, inte gå! Tillslut beslöt jag mig för att ha honom lös, då han kommer på inkallning och dessutom alltid brukar hålla sig på vägkanten/diket. Och då funkade det bra i ett par km. Han ökade tempot och verkade inte lika trött. Kanske är det för att förr, innan vi flyttade, sprang jag ju i princip alltid på ställen där han sprang löst. Att han är van vid det. Men så tillslut sackade han efter igen och såg inte alls något pigg och glad ut. Då var vi ju dessutom tillbaka i samhället så då stannade jag pulsklockan, kallade min runda klar. Och gick sista biten hem.

 

Sammanlagt blev det iallafall 8,5 km men en dålig snitt-tid. Fast dom km när jag kunde springa var tiderna bättre än på länge. Så jag är sjukt taggad att ta rundan en gång till! Men då utan hunden kanske. Bonnie var inga problem alls. Hon sprang så lätt hela varvet, hela tiden straxt framför mig. Men hon är ju ung och rask. Stackars lille Zorro måste träna upp flåset lite tror jag. Haha. Men det ska vi nog lyckas med. Innan vi flyttade hängde han ju med på mina 1,5 mil pass. Till hans försvar får jag ju säga att under vintern nu har ju jag sprungit på gymmet, medan han bara promenerat. Och hundars kondis och fysik måste ju också tränas, precis som människans. Min lille skrutt. Nu ligger han utslagen i soffan och sover! Bonnie hon sover hon också. :)

 

Skorna är hursom awsome! Inga ömma höfter här inte. Vilket jag fick förut. 7 km var ungefär gränsen för när det brukade börja ömma. Men inte nu. Skoförsäljaren sa också att det säkerligen berodde på skorna, och uppenbarligen var det så. Skönt!

 

I mitt huvud har jag nu också samlat ihop en jag-vill-ha lista. Först och främst en cykel. Då jag är så taggad att börja cykla till jobbet. Hade hoppats att få lägga en eventuell skatteåterbäring på det, men istället så står jag här med restskatt! :( Jäkla skit! Men så är det också lite mer till löpningen. Sådant som kan vara bra att ha.

 

Igår var det dags för Cazzies dansstudios årliga vårshow. Det var roligt att få se vad dom jobbat med under så lång tid. Alla medverkande var verkligen superduktiga och bjöd på en härlig show. Så nu är dom förtjänta av lite ledighet fram till nya säsongen dra igång i höst.

 

Idag beslöt jag mig för att ge mig ut på en härlig långpromenad med hundarna. Har ju dragits med en envis förkylning ett tag, men nu börjar det kännas som den släpper greppet om mig! Härligt! Men jag vill ju inte pressa för hårt så jag beslöt att inte testa på att springa än. Utan istället ta en rask promenad. Och då passade det bra att testa mina nya löpartights tyckte jag.

 

 

 

Och med musik i öronen och två glada hundar blev det en sväng på 8,5 km. Dock var dom leriga upp över öronen när vi väl kom hem, så det blev duschen för oss alla tre.

 

Nu på eftermiddagen har baknerven gjort sig påmind och därför står nu en tårtbotten i ugnen. (får se vad det ska bli för något) och snart så ska jag och Cazzie sätta oss ned och låta fantasin flöda med lite gul marsipan. Får en känsla av kycklingar och påskliljor. :) Passar ju bra nu när påsken står utanför dörren.

 

 

Nu har jag sprungit ett par mil i nya skorna och dom är verkligen guld! Första gången jag sprang i dom insåg jag hur crappy mina tidigare hade varit, för oj vad bättre det kändes, inte bara i fötterna utan också knä och höft! Men tyvärr ingick inte autopilot på dom, hade hoppats att dom skulle springa åt mig, men icke! Steget börjar dock kännas lite bättre, och jag känner själv att jag orkar mer. Nu är det mer tristessen på löpbandet som påverkar. Såååå tråkigt att stå och glo på ingenting! Visst, sitter en TV på väggen men det hjälper inte. Lite lättare var det kanske under OS och med alla längdskidtävlingar. Då blev jag lite medryckt. Men inte nu. Längtar tills jag kan flytta mina pass ut istället.

 

Också funderar jag på min smidighet, eller brist på snarare. Fy rackarns vad stel och eländig jag känner mig. Tånudd med raka ben är på gränsen. Illa. Därför funderar jag på om jag kanske måste damma av mina yoga DVDs. Men det känns som så tråkigt att göra samma som förut, när jag var så mycket bättre. Jobbigt att få så svart på vitt hur mycket sämre man är idag. Skulle vara roligt att gå i gruppträning. Men också svårt att passa in i ett skift-arbete. Sånt funkar ju bäst om man har ett vanligt måndag till fredag jobb. Visst skulle jag kanske kunna, men äh. Jag vet ju att jag kan hemma. Får väl bita i det sura äpplet och börja om från noll. Kanske kan beställa någon ny film. Så jag får lite nytt att jobba efter.

 

Och Yoga är ju väldigt bra i flera avseenden. Mindfulness, andning, avslappning och hela den biten. Att vara här och nu. Något jag vet att jag måste träna på. Vila i rörelse.

 

 

Idag slog jag till! Nu jävlar! Efter att ha gått och velat mellan olika sportaffärer och tittat på lite nya löparskor tog jag mod till mig och klev in på Löpkliniken. (kanske var jag lite modigare än vanligt eftersom maken var med) Där inne visade det sig vara utförsäljning på skor, då dom väntade in vårens leverans nästa vecka och skulle rensa lagret. Men dom hade ändå flertal skor som jag fick prova och med bra hjälp och kunnig personal slutade jag som lycklig ägare till ett par Saucony Hurricane! (för halva priset!)

 

Nu jäklar ska jag flyga fram på löpbandet! Eller? Det är iallafall drömmen. Att rusa fram med lätta steg! Och när snön säger bye bye för säsongen bär det av utomhus. Snabbt och friskt!

 

Men jag vet att jag har många tunga steg framför mig innan det blir verklighet, men drömma ska man ju. Och nu, för första gången har jag ju faktiskt ett par kick ass skor. Så nu funkar ju inte den ursäkten längre :P Så nu är det bara röklungan som måste få sig en kick. Cigg och löpning går ju kanske inte riktigt hand i hand har jag hört. Så vi får väl se hur jag ska göra. Men imorgon väntar första passet på löpbandet med mina nya fina skor! Längtar!

 

 

Det var mycket nytt som skulle provas inför årets premiärtårta. Nya smaker, ny fondant och ny blomtillverkning. Jag har ju använt köpt sugerpaste till att täcka tårtor med förut, men så läste jag om marshmallowfondant som skulle vara ganska simpel att tillverka själv. Så det var jag ju tvungen att prova. Simpelt, nja. Kände mig nöjd ända till stunden jag skulle kavla ut den. Hade blivit mycket sockerkristaller i den som orsakade "prickar" och rev sönder mitt fina täcke :( Men smaken var god iallafall. Så jag får nog ge det en chans till tror jag.

 

Och dessa förbannade rosjävlar jag fått för mig att jag ska lära mig.... Jag testade och testade och testade, inte blev det ju bättre då jag hade grepp som en lam apa och tappade rosen i bordet hela tiden. Suck vad mycket jag måste öva på det. Hade väl någon lite vag förhoppning om att jag skulle vara ett underbarn i dekorationsverkstaden och lyckas perfekt direkt! Så var det inte, raka motsatsen faktiskt. Men det lär väl gå, någon gång.

 

Och ytterliggare en miss på tårtbaket var själva bottnen. Smeten kändes jättefin och den gräddades också jättefint. Men ute i den verkliga världen beslöt sig skiten för att falla ihop i mitten vilket orsakade problem när jag skulle dela upp den. Översta skivan blev som ett bildäck, med ett stort på hål i! Haha. Men vafan tänkte jag, det ska ju ändå bli bajs!

 

Det största plusset tror jag var att fyllningarna blev bra, bättre än bra faktiskt, jättebra. Goda som tusan! Weeeee!

 

Ska väl visa eländet också. (Men Thomas arbetskamrater tyckte iallafall den mycket god!)

 

Har suttit och tittat på mina favorit bak-bloggar ett par dagar nu och kände hur suget att försöka själv igen kom! Så i skrivande stund står en tårtbotten i ugnen och fyllningen i kylen! Dessutom har jag för första gången testat att göra egen mff, marshmallowfondant. Ska fungera som ett alternativ till ex. sugerpaste att täcka tårtor med. Det var roligt men dock så kladdigt! Smält marshmallow mixad med florsocker. Det stod i receptet att man skulle olja händerna innan, det steget missade jag. Och OJ, det kändes som cement runt fingrarna. Som tur är använde jag engångshandskar så det var bara att kasta av sig och försöka igen. Denna gång med olja på och då gick det kanon! Så nu ligger den och väntar på att sättas på prov. Men det blir först imorgon. Den ska vila och "sätta sig" lite först. Men det ska bli spännande.

 

Men jag har ju också lite sugerpaste i skafferiet så den ska fram under kvällen och så ska jag sitta och leka lite med dekorationer tror jag. Sugen på lite blommor! Köpte mig en lila pastafärg idag, så det blir väl färgtemat ;) Sakta men säkert ökar jag min färgpalett, uppe i tre hittills :) Haha. Gjorde mig ju av med alla i flytten och det har inte blivit att jag skaffat några nya. Men men.

 

Bakning gör mig glad. Alltså borde jag bara mer! Jag ska baka mig stark!!

 

 

Dagen började med ett pass på gymmet, jobbigt men samtidigt skönt. Funderar på om jag kanske måste boka in ett möte med dom som driver gymmet, för en ordentlig genomgång och lite tips och råd. För det blir lätt att jag bara kör på så som jag brukar. Dvs löpbandet och sedan lite andra styrkeövningar. Dom kanske kan peppa mig att våga på lite nytt.... tåls att fundera lite på.

 

Sedan bar det iallafall av in till stan och på jakt efter ett lucialinne till Cazzie. Hon ska ju gå med i skolans luciatåg och jag vet att jag har skjutit lite för länge på detta. Sista sekund, som vanligt. Hittade ett på åhlens som jag köpte med mig, dock lite orolig att det kanske är på gränsen till förkort, men det var slutsålt överallt! Bättre än inget liksom.

 

Men så när jag stannade till på coop för att handla, vad hittar jag om inte jättefina lucialinnen! Och rätt storlek! Köpte ett där också + ljus och glitter. Blir att åka tillbaka till åhlens med det andra. Vet inte om dom kanske ska ha levande ljus, det vet jag att vårt luciatåg på högstadiet hade. Men stearinljus har vi gott om hemma, och nu också ett elektriskt. Så nu är hon redo att tåga runt och lussa. Synd att jag jobbar imorgon, annars hade jag nog velat smita iväg till skolan för att se tåget. Men så är det med det.

 

 

Planerar inför första advent. Det ska bakas och städas och fixas och fejjas. Pyntas och putsas :) Inhandlade lite julblommor igår som redan står och nickar fint i fönstern. Måste också se över lite julgardiner och stjärnor till fönstren. Och redan för ett par veckor sedan gjorde jag grinden lite mer julinspirerad.

 

Då jag är dålig på att uppdatera bloggen följer här en liten fotoresumé av vad jag bakat den sista tiden:

 

 

Jag önskar att jag vore med poetisk än vad jag är. Jag önskar att jag hade förmågan att få fram mina känslor i ord, men det kan jag inte. Isället packar jag min ryggsäck mer än full. Jag sluter ögonen, låser hjärtat och håller andan. Trycker paus på livet och stampar och trampar på samma ställe, inombords.

 

 

Lätt att säga när man har redskap som fungerar, svårt att höra när man inte ens vet var redsakpen finns. Sluta oroa sig, sluta grubbla, sluta bry sig om vad andra tycker/tänker/gör/får/lyckas med.... Det är otroligt svårt att lyckas med det, när man nätt och jämt lyckas ta sig ur sängen varje morgon. Allting är relativt och det som är pice of cake för någon kan vara kämpigt för någon annan och vice versa.

 

Jag försöker le. Jag försöker trampa vatten. Jag försöker komma ihåg att andas. Jag försöker....

 

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen. Utan min man skulle jag inte orka försöka. Han är min klippa i havet, ljuset i mörkret, tryggheten och säkerheten. Utan honom vore jag inget. Jag älskar dig Thomas!

 

Men jag blir så uppgiven av känslan att sitta fast, pausad mitt i livet, medan andra springer vidare på lätta bekymmerslösa ben. Varför dom? Varför inte jag? Vad gör jag för fel? Vad har jag gjort för ont?

 

 

 

"When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?"

I måndags var det då dags för första dagen på praktiken. Då jag inte riktigt visste vad det innebar, om det bara skulle vara ett möte eller om det också var tänkt att vi skulle få "ut o jobba" hade jag förberett mig med matlåda och mellis :). Men det visade sig bara vara ett möte med, först vår huvudhandledare som ansvarar över samtliga praktikanter på medicin. (Totalt är vi 8 stycken) Och sedan så fick vi hälsa på vår handledare på avdelningen och jag ska ju då som sagt vara på stroke. Så vi gick dit och hon visade runt på avdelningen och personalrummen osv. En del info, men inte så mycket som jag hade förväntat mig. Har ju visserligen aldrig praktiserat förut direkt så jag visste ju inte riktigt vad jag skulle vänta mig heller.

 

Men så i tisdags var det då dags för the real thing. Och gissa om jag inte fick gå ut hårt med att göra ett venprov på min handledare nästan direkt. Eller jovisst. Vi tömte papperskorgar på rummen först och sedan var det lite tid över och då frågade hon om jag ville. Självklart, det är ju därför jag är här liksom. Konstigt nog var jag inte ett dugg nervös och händerna darrade ingenting (som jag hade trott). Och det gick som galant. Ett helt fint litet provrör fyllde jag med hennes blod och hon sa att hon tyckte jag var som gjuten för detta och så undrade hon om jag inte hade tänkt på att söka till syrra istället! :) Man tackar man tackar.

 

Men 3 års plugg och studielån för så dålig ingångslön känns inte så lockande. Även om säkert själva arbetet kan vara roligt. Frågade faktiskt en syrra på lunchen och hon sa ungefär samma sak: För arbetet ja, för ekonomin nej.

 

Och nu efter endast två dagar, har jag varit med på bladder scanning, sond-matning, rikning av man, stroke-test, p-glukos, blodtryck/saturation. Säkert något mer som jag inte kommer på just nu. Lärorikt har det varit iallafall och det känns helt sjukt att det bara har gått två dagar. Har alltså 16 pass kvar att göra. Undra vilka kunskapsgömmor som finns där.

 

Dock har jag ju faktiskt dessa två dagar gått med en annan anställd, då min handledare varit ledig. Men imorgon jobbar hon, så då ska jag få gå bredvid henne. Ska bli kul det också. Plus att jag blev påmind om att jag måste maila in mitt schema till skolan så min lärare kan komma på ett besök. Det ska också bli kul. Tänk det trodde jag väl aldrig att jag skulle tycka det var roligt att jobba på sjukhuset. Jag trodde det skulle kännas lite läskigt och främmande. Men det gör det inte. Dock så vore det kanske bra om det också stod elev på min namnskylt då det kommit fram en hel del anhöriga och ställt frågor mm. Också kom en syrra fram idag och ville börja avrapportera med mig då hon skulle gå på kvällen och jag jobbat dag. Jo tack för äran sa jag, men du får nog en bättre rapport av min handledare :P Men det tar jag med beröm.

 

Synd bara att jag inte får några cash för detta. Kommer med andra ord bli ett par mycket fattiga månader framöver.... men men. När jag väl är klar får jag bättre timlön, större chans till arbete och INGA studielån :)

 

 

 

 

I slutet på juli kom då äntligen delar av familjen på ett mycket efterlängtat besök och vi fick rå om varann i över en vecka! Men tiden gick tyvärr allt för fort, som vanligt, men som tur är finns lite bilder till minne! Det var svärföräldrarna och min mans mormor som gästade oss och som tur var visade vädret sin allra vackraste sida! Den enda toppen veckan på hela sommaren! Helt underbart!

 

Vi gjorde lite klassiska besök, såsom Jamtli och frösön. Men det blev också en tur ut till forsa-leden, bad i Storsjön och många härliga promenader! Delar av familjen for in och tittade på Alice Cooper som uppträdde på Yran, och hela familjen var också inne en sväng och gick på marknaden. Olidlig värme och jag med Bonnie i famnen. Hon är allt för liten för att både lämna hemma men också att tassa omkring själv bland allt folk. Så i gassande sol fick jag bära på detta lilla element och oj vilken uppmärksamhet hon fick! Fick tillochmed ställa upp som fotomodell åt en norsk tjejtrio som blev helt överväldigade över hennes söthet :) Och jag förstår dom! Såklart!

 

Vi firade också makens födelsedag med lunch på Arctura Skybar och hemma blev det sedan grillat och jordgubbstårta. Jag fick lite idé torka och körde på fjolårets succé, dock spetsade jag till den lite extra med ett par teskedar av svärfars goda limoncello (citronlikör) på tårtbotten.

 

Lilla Bonnie charmade också, som väntat, deras hjärtan. Trots hennes smånaffsande med sylvassa valptänder! Och Zorro gjorde som alltid, nämligen kissa ner hallen när farmor kommer. Don´t know why. Men ALLTID när hon kommer! Och om måranst pussade han farmor o farfar godmorgon då dom sov nere i vardagsrummet.

 

Usch vad jag var ledsen när de for.