Hammerfall

Men så efter 45 minuter förband och ca 15 minuter roddning så klev dom ut på scenen! OMG! Och gammal som jag börjar bli slog "pollenallergin" till och några tårar trillade ner, för det kändes så overkligt att vi faktiskt stod där! Första låtarna kändes kanske lite stela, kanske var dom lite besvikna på att det inte var så mycket folk, arenan var ju långt ifrån full, men vi som var där gav järnet! Så efter en liten stund så kändes det som att det lossnade lite för dom och dom gasade på!

Stämningen var fantastisk och dom spelade igenom 40 år med ljuvlig musikhistoria! När det var dags för: breaking the WHAT?! Blev det körsång från publiken och Rob tog inte själv en ton! Lite häftigt sådär :-)

Judas Priest

Vet inte hur många plektrum gitarristen kastade ut till publiken, dock inte till mig :-(. Men jag hade ju medvetet valt en plats lite längre bak just för att jag inte ville trängas. Och det var helt rätt. Då kunde jag ju bara leva mig in i musiken! Awesome!!

Tjugo minuter i midnatt var konserten slut, efter typ tre oncalls! Sista klev Rob ut insvept i en Sverige flagga som han sedan hängde över motorcykeln som han kört upp nummret innan!

Men ajajaj vad trött i fötterna jag var! Shit! Detta fast jag hade bra gympaskor på mig, så det var gudomligt skönt att sätta ner sig i bilen! Och den natten sov jag nog bäst på länge! Minnet består, förutom av lite bilder också av en Epitaph tour t-shirt!

Rob Halford