Vädret är ljuvligt och jag är ledig. Kunde inte bli bättre förutsättningar för ett premiärpass ute med nya skorna. Pulsklockan laddad och hundarna redo. Blev tipsad på jobbet om en träningsapp där man lägger in sitt tempo, och sedan gör den själv en spellista med låtar i samma takt. Men väljer vilka musikstilar man gillar. Helt kanon! Promenerade första biten, så att hundarna skulle få nosa klart och uträtta behov. Sedan var det bara att starta allt och påbörja rundan. Och det kändes jättebra!

 

Dock uppstod det ett bekymmer efter ett par kilometer. Zorro verkar ha sämre kondis än jag! Första biten, när han kunde springa löst var det inga bekymmer. Men när vi kom ut på bilväg och jag var tvungen att ha dom kopplade dröjde det inte länge förrän han landade någon meter bakom mig och förvandlades till bromskloss! Kändes som jag fick dra honom fram! Så det blev till att gå. Kändes supersurt då min egen form kändes bra. Att tvingas sluta mitt i flytet. Sprang och gick omvartannat men min irritation steg mer och mer. Jag ville ju springa, inte gå! Tillslut beslöt jag mig för att ha honom lös, då han kommer på inkallning och dessutom alltid brukar hålla sig på vägkanten/diket. Och då funkade det bra i ett par km. Han ökade tempot och verkade inte lika trött. Kanske är det för att förr, innan vi flyttade, sprang jag ju i princip alltid på ställen där han sprang löst. Att han är van vid det. Men så tillslut sackade han efter igen och såg inte alls något pigg och glad ut. Då var vi ju dessutom tillbaka i samhället så då stannade jag pulsklockan, kallade min runda klar. Och gick sista biten hem.

 

Sammanlagt blev det iallafall 8,5 km men en dålig snitt-tid. Fast dom km när jag kunde springa var tiderna bättre än på länge. Så jag är sjukt taggad att ta rundan en gång till! Men då utan hunden kanske. Bonnie var inga problem alls. Hon sprang så lätt hela varvet, hela tiden straxt framför mig. Men hon är ju ung och rask. Stackars lille Zorro måste träna upp flåset lite tror jag. Haha. Men det ska vi nog lyckas med. Innan vi flyttade hängde han ju med på mina 1,5 mil pass. Till hans försvar får jag ju säga att under vintern nu har ju jag sprungit på gymmet, medan han bara promenerat. Och hundars kondis och fysik måste ju också tränas, precis som människans. Min lille skrutt. Nu ligger han utslagen i soffan och sover! Bonnie hon sover hon också. :)

 

Skorna är hursom awsome! Inga ömma höfter här inte. Vilket jag fick förut. 7 km var ungefär gränsen för när det brukade börja ömma. Men inte nu. Skoförsäljaren sa också att det säkerligen berodde på skorna, och uppenbarligen var det så. Skönt!

 

I mitt huvud har jag nu också samlat ihop en jag-vill-ha lista. Först och främst en cykel. Då jag är så taggad att börja cykla till jobbet. Hade hoppats att få lägga en eventuell skatteåterbäring på det, men istället så står jag här med restskatt! :( Jäkla skit! Men så är det också lite mer till löpningen. Sådant som kan vara bra att ha.