Igår var det dags för Cazzies dansstudios årliga vårshow. Det var roligt att få se vad dom jobbat med under så lång tid. Alla medverkande var verkligen superduktiga och bjöd på en härlig show. Så nu är dom förtjänta av lite ledighet fram till nya säsongen dra igång i höst.

 

Idag beslöt jag mig för att ge mig ut på en härlig långpromenad med hundarna. Har ju dragits med en envis förkylning ett tag, men nu börjar det kännas som den släpper greppet om mig! Härligt! Men jag vill ju inte pressa för hårt så jag beslöt att inte testa på att springa än. Utan istället ta en rask promenad. Och då passade det bra att testa mina nya löpartights tyckte jag.

 

 

 

Och med musik i öronen och två glada hundar blev det en sväng på 8,5 km. Dock var dom leriga upp över öronen när vi väl kom hem, så det blev duschen för oss alla tre.

 

Nu på eftermiddagen har baknerven gjort sig påmind och därför står nu en tårtbotten i ugnen. (får se vad det ska bli för något) och snart så ska jag och Cazzie sätta oss ned och låta fantasin flöda med lite gul marsipan. Får en känsla av kycklingar och påskliljor. :) Passar ju bra nu när påsken står utanför dörren.

 

 

Dagen började med ett pass på gymmet, jobbigt men samtidigt skönt. Funderar på om jag kanske måste boka in ett möte med dom som driver gymmet, för en ordentlig genomgång och lite tips och råd. För det blir lätt att jag bara kör på så som jag brukar. Dvs löpbandet och sedan lite andra styrkeövningar. Dom kanske kan peppa mig att våga på lite nytt.... tåls att fundera lite på.

 

Sedan bar det iallafall av in till stan och på jakt efter ett lucialinne till Cazzie. Hon ska ju gå med i skolans luciatåg och jag vet att jag har skjutit lite för länge på detta. Sista sekund, som vanligt. Hittade ett på åhlens som jag köpte med mig, dock lite orolig att det kanske är på gränsen till förkort, men det var slutsålt överallt! Bättre än inget liksom.

 

Men så när jag stannade till på coop för att handla, vad hittar jag om inte jättefina lucialinnen! Och rätt storlek! Köpte ett där också + ljus och glitter. Blir att åka tillbaka till åhlens med det andra. Vet inte om dom kanske ska ha levande ljus, det vet jag att vårt luciatåg på högstadiet hade. Men stearinljus har vi gott om hemma, och nu också ett elektriskt. Så nu är hon redo att tåga runt och lussa. Synd att jag jobbar imorgon, annars hade jag nog velat smita iväg till skolan för att se tåget. Men så är det med det.

 

 

Planerar inför första advent. Det ska bakas och städas och fixas och fejjas. Pyntas och putsas :) Inhandlade lite julblommor igår som redan står och nickar fint i fönstern. Måste också se över lite julgardiner och stjärnor till fönstren. Och redan för ett par veckor sedan gjorde jag grinden lite mer julinspirerad.

 

Jag önskar att jag vore med poetisk än vad jag är. Jag önskar att jag hade förmågan att få fram mina känslor i ord, men det kan jag inte. Isället packar jag min ryggsäck mer än full. Jag sluter ögonen, låser hjärtat och håller andan. Trycker paus på livet och stampar och trampar på samma ställe, inombords.

 

 

Lätt att säga när man har redskap som fungerar, svårt att höra när man inte ens vet var redsakpen finns. Sluta oroa sig, sluta grubbla, sluta bry sig om vad andra tycker/tänker/gör/får/lyckas med.... Det är otroligt svårt att lyckas med det, när man nätt och jämt lyckas ta sig ur sängen varje morgon. Allting är relativt och det som är pice of cake för någon kan vara kämpigt för någon annan och vice versa.

 

Jag försöker le. Jag försöker trampa vatten. Jag försöker komma ihåg att andas. Jag försöker....

 

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen. Utan min man skulle jag inte orka försöka. Han är min klippa i havet, ljuset i mörkret, tryggheten och säkerheten. Utan honom vore jag inget. Jag älskar dig Thomas!

 

Men jag blir så uppgiven av känslan att sitta fast, pausad mitt i livet, medan andra springer vidare på lätta bekymmerslösa ben. Varför dom? Varför inte jag? Vad gör jag för fel? Vad har jag gjort för ont?

 

 

 

"When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?"

I måndags var det då dags för första dagen på praktiken. Då jag inte riktigt visste vad det innebar, om det bara skulle vara ett möte eller om det också var tänkt att vi skulle få "ut o jobba" hade jag förberett mig med matlåda och mellis :). Men det visade sig bara vara ett möte med, först vår huvudhandledare som ansvarar över samtliga praktikanter på medicin. (Totalt är vi 8 stycken) Och sedan så fick vi hälsa på vår handledare på avdelningen och jag ska ju då som sagt vara på stroke. Så vi gick dit och hon visade runt på avdelningen och personalrummen osv. En del info, men inte så mycket som jag hade förväntat mig. Har ju visserligen aldrig praktiserat förut direkt så jag visste ju inte riktigt vad jag skulle vänta mig heller.

 

Men så i tisdags var det då dags för the real thing. Och gissa om jag inte fick gå ut hårt med att göra ett venprov på min handledare nästan direkt. Eller jovisst. Vi tömte papperskorgar på rummen först och sedan var det lite tid över och då frågade hon om jag ville. Självklart, det är ju därför jag är här liksom. Konstigt nog var jag inte ett dugg nervös och händerna darrade ingenting (som jag hade trott). Och det gick som galant. Ett helt fint litet provrör fyllde jag med hennes blod och hon sa att hon tyckte jag var som gjuten för detta och så undrade hon om jag inte hade tänkt på att söka till syrra istället! :) Man tackar man tackar.

 

Men 3 års plugg och studielån för så dålig ingångslön känns inte så lockande. Även om säkert själva arbetet kan vara roligt. Frågade faktiskt en syrra på lunchen och hon sa ungefär samma sak: För arbetet ja, för ekonomin nej.

 

Och nu efter endast två dagar, har jag varit med på bladder scanning, sond-matning, rikning av man, stroke-test, p-glukos, blodtryck/saturation. Säkert något mer som jag inte kommer på just nu. Lärorikt har det varit iallafall och det känns helt sjukt att det bara har gått två dagar. Har alltså 16 pass kvar att göra. Undra vilka kunskapsgömmor som finns där.

 

Dock har jag ju faktiskt dessa två dagar gått med en annan anställd, då min handledare varit ledig. Men imorgon jobbar hon, så då ska jag få gå bredvid henne. Ska bli kul det också. Plus att jag blev påmind om att jag måste maila in mitt schema till skolan så min lärare kan komma på ett besök. Det ska också bli kul. Tänk det trodde jag väl aldrig att jag skulle tycka det var roligt att jobba på sjukhuset. Jag trodde det skulle kännas lite läskigt och främmande. Men det gör det inte. Dock så vore det kanske bra om det också stod elev på min namnskylt då det kommit fram en hel del anhöriga och ställt frågor mm. Också kom en syrra fram idag och ville börja avrapportera med mig då hon skulle gå på kvällen och jag jobbat dag. Jo tack för äran sa jag, men du får nog en bättre rapport av min handledare :P Men det tar jag med beröm.

 

Synd bara att jag inte får några cash för detta. Kommer med andra ord bli ett par mycket fattiga månader framöver.... men men. När jag väl är klar får jag bättre timlön, större chans till arbete och INGA studielån :)

 

 

 

 

I slutet på juli kom då äntligen delar av familjen på ett mycket efterlängtat besök och vi fick rå om varann i över en vecka! Men tiden gick tyvärr allt för fort, som vanligt, men som tur är finns lite bilder till minne! Det var svärföräldrarna och min mans mormor som gästade oss och som tur var visade vädret sin allra vackraste sida! Den enda toppen veckan på hela sommaren! Helt underbart!

 

Vi gjorde lite klassiska besök, såsom Jamtli och frösön. Men det blev också en tur ut till forsa-leden, bad i Storsjön och många härliga promenader! Delar av familjen for in och tittade på Alice Cooper som uppträdde på Yran, och hela familjen var också inne en sväng och gick på marknaden. Olidlig värme och jag med Bonnie i famnen. Hon är allt för liten för att både lämna hemma men också att tassa omkring själv bland allt folk. Så i gassande sol fick jag bära på detta lilla element och oj vilken uppmärksamhet hon fick! Fick tillochmed ställa upp som fotomodell åt en norsk tjejtrio som blev helt överväldigade över hennes söthet :) Och jag förstår dom! Såklart!

 

Vi firade också makens födelsedag med lunch på Arctura Skybar och hemma blev det sedan grillat och jordgubbstårta. Jag fick lite idé torka och körde på fjolårets succé, dock spetsade jag till den lite extra med ett par teskedar av svärfars goda limoncello (citronlikör) på tårtbotten.

 

Lilla Bonnie charmade också, som väntat, deras hjärtan. Trots hennes smånaffsande med sylvassa valptänder! Och Zorro gjorde som alltid, nämligen kissa ner hallen när farmor kommer. Don´t know why. Men ALLTID när hon kommer! Och om måranst pussade han farmor o farfar godmorgon då dom sov nere i vardagsrummet.

 

Usch vad jag var ledsen när de for.

 

 

Tänk att det redan har gått två år sedan jag sa ja till min fina make.

 

Måste bjuda på en fotobomb med vårt underbara tillskott Bonnie! Lilla fröken, idag 9 veckor och 6 dagar!

 

Jag har lyckats bli klar med grundblocket i omvårdnadsprogrammet!

• Vård och omsorg 1
• Vård och omsorg 2
• Hälsopedagogik
• Medicin 1
• Etik och människans livsvillkor
• Psykiatri 1
• Specialpedagogik
• Psykologi 1

Idag var det då slutligen dags för vår söte lille Zorro att bli kastrerad. Något jag tjatat på maken om ett tag, men som han varit emot. Dock blev det ju ett måste nu i och med att vi ska utöka familjen med lilla Scilla den 3 juli!

 

Fick ju då lämna av Zorro imorse och hämta hem honom nu igen på eftermiddagen. Veterinären frågade imorse om anledningen till att vi gör operationen och jag förklarade att det var för att vi inte vill ha valpar. Det tyckte hon lät klokt. Men hon förklade att varför hon frågade var för att förr sas det alltid att hundaggresiva hundar skulle bli lugnare efter en kastrering, men att så inte är fallet. Då ett aggresivt beteende ofta grundar sig i rädsla och inlärda vanor och att det inte bryts pga en operation. Tur för oss då att Zorro inte är det minsta aggresiv, bara lite hyper ;)

 

Så när jag satt här hemma och väntade på att få åka in och hämta honom kom det upp ett Ceasar Milan progam på tv. Mannen som talar med hundar. Och det var så komisk för det var typ Zorro som var på TV. Hans beteende vill säga. Det var två goldens som var alldeles för hyperaktiva och glada. De var lite buffliga till sättet och "in your face". Faktiskt kul att se att det inte bara är vår dogg. Men jag vet ju inte om vi kommer lyckas vända runt på steken på så sätt som Ceasar gjorde. Fast han erkände faktiskt att det var apa jobbigt och att han hade föredragit att ha 300 aggresiva hundar att handskas med än en hyperaktiv just för att det tar så mycket energi av en. Och om han nu tycker det är jobbigt är det ju kanske inte så konstigt att en vanlig dödlig som jag inte orkar vara konsekvent och stå på mig så som man borde.

 

Hur som helst så ligger nu iallfall lille killen på golvet och ser helt utslagen ut. När jag kom för att hämta honom och skulle ordan med betalningen i receptionen hör jag en bekant stämma yla genom kliniken... Det går inte att ta miste på sötnosen när han leker mistlur. Men veterninären sa att det bara var nu på slutet som han lessnade och ville hem. Annars under dagen hade allt gått jättebra. Så lite ranglig på benen, efter narkos och lugnande fick jag hjälpa honom upp med rumpen i bilen. Och vi fick med oss största struthatten ever! Den kommer nog bli poppis, inte.

 

Här ligger jag avslagen och utslagen i soffan i vad som från början var ett kräkskalas, men som nu också bestämt sig för att skänka mig feber :( Har dock lyckats kväva det mesta med alvedon, men magen är ännu i uppror... usch. Kände att det drog igång i måndagsväll när jag var ute och joggade. Fick avbryta pga illamåendet och även fast jag gjorde tempona flertal gånger kom inget. Inte förrän hemma! Och när jag kände att jag det var dags fick jag skynda till toaletten för att först städa av den!! Tanken på att luta huvudet mot något som inte är rent ger mig panik!!!

 

Så vad gör man när man ligger och tycker synd om sig i soffan (eftersom maken kommer hem från nattjobb och ligger och grissover i sängen och jag inte vill störa med mitt ynk) ?

 

Jo jag ligger och letar efter en jycke :) Zorro vill bli storebror, och matte vill ha en till bebis. Vi har ett par raser som vi överens om, och det är inte det lättaste vill jag säga! Jag vill inte ha en till stor hundras, utan hellst en mellan. Maken är ju förtjust i alla dessa klassiska grabb-hundar. Bulldogs, staffordshire, mastiff osv. Men jag säger no no no. Antigen förmycket dregel i deras hängande mungipor eller för krävande psyken.

Jag å andra sidan har fallit för fluffiga ljusa hundar, softisar, golden blandisar, cardigan osv. Såg en urtjusig blandning golden/irländsk sätter, men maken sa no no no. För menlös och gulligull tyckte han.

 

Raserna vi har är:

 

 

Så av dessa fyra raser återstår alltså två: schnauzer och finsk lapphund. Men då jag letat som en galning på alla schnauzerkennlar överallt kan jag bara hitta salt&peppar. De svarta kullar som finns är redan tingade eller sålda. Och bland lapphundarna har jag bara hittat de mörkare färgerna och jag är ju så förtjust vid tanken på en ljus. Men så igår, annonserade en kennel om sin kull och gissa om det inte fanns en cremefärgad tik! Hoppla! Är det meningen att hon ska bli vår?

 

Har mailat ägaren och bett om lite mer bilder. Kenneln ligger ändå 20 mil bort så det är ju inte så lätt att bara åka över för att kolla läget tyvärr. Även om det vore urmysigt.

 

Dessutom måste Zorro kastreras, bums! För vi är inte intresserade av några mini blandisar :P Även om Zorros frön skulle vara finast i världen!

 

I veckan lyckades jag få ett A i slutbetyg på kursen Vård och omsorg 1 !! Super glad och stolt!!!! Examinationen kändes lätt och bekväm och läraren var mycket trevlig! Men jobbigt nog så står det en ny stor inlämningsuppgift och bankar på min dörr. Den ska vara inne ikväll (!) och jag är för lat och slö för att ta mig i kragen.... illa illa.

Dessutom var det tänkt att jag skulle ha varit ledig i helgen, så då tänkte jag att jag hade gott om tid. Men så blev jag inbokat på jobb, igår i hemtjänsten och idag på boende. Cash i plånkan men dåligt för skolan.

 

En annan rolig sak är också att jag nu varit inne på metodövning på skolan och tränat: blodtryck, ven-/ och kapilärprov samt insulininjektion. Och så har jag fått min medicindeligering på boendet. Skönt!

 

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Mariannes födelsedag!

 

Igår var det dags för Elias här hemma att fylla hela 15 år. Nu är det verkligen stora ungdomar vi har. Konstigt det där, eftersom jag inte har blivit något äldre :P Men vi firade grabben med frukost på sängen, som sig bör. Och då vi alla i familjen var lediga och solen sken passade vi på att promenera ner på Storsjön som ännu har tjock-tjock is på sig och satte oss och ordnade med årets första grill. Varm choklad, som Zorro bara välte omkull en kopp av, äggmacka och lite fikabröd.

 

 

Härom veckan fick vi finbesök av ena svägerskan med sambo och det var superhärligt. Stora tårar föll på tågstationen när det var dags att ta farväl igen. Men under tiden dom var här passade vi på att roa oss och äta gott. Det blev ett besök på Arctura skybar, restaurangen ovanpå vattentornet. Och en omgång på bowlingbanan som ledde till härlig träningsvärk i rumpa och arm. :) Också ett fint, men KALLT besök på Gregoriemarknaden som var på stortorget. Hittade mig en ny fin buff iallafall.

 

 

 

 

Alla som känner mig vet att jag älskar att gå på loppisar och rota runt bland gamla saker. Därför har vi alltid en liten handsprit i bilen, så man kan tvätta av sig lorten efteråt! :) Mitt loppis begär har börjat smitta av sig lite på övriga familjen, mest Cazzie kanske ska tilläggas. Och givetvis lyckades jag också denna helg snoka reda på en loppis och det blev faktiskt några fina fynd med hem! Det är ju långt ifrån alltid det blir så!

 

Bara njuter av tanken på att jag bara har två jobbpass kvar och sedan ska jag vara ledig ända till nästa helg. Gött! Och dessutom är dessa två pass introdagar på ett äldreboende precis där jag bor! Kul men nervöst. Hoppas att det ska flyta på så att jag kan stå som timvikarie hos dom. Skönt att slippa pendla så långt.

 

Nej. Nu ska jag nog frossa i lite micropopcorn och slöglo på nått på teven. Jobbar ju kväll imorgon och karl är borta på jobb inatt. Så då får vovven ligga på soffan och hålla matte varm. Gos gos