Inhandlade för ett tag sedan en saftmaja på en loppis. Efter en stordisk var den redo att köras och dessutom hade jag turen att hitta en affär inne i Östersund som sålde "avtappningsslanset" så det var bara att slita bort den gamla uttjänta slangen och byta! Toppen!

 

Invigde den faktiskt redan för ett par dagar sedan med att koka lite rabarbersaft! Det blev supergott! Säkert också lite extra gott eftersom den var egengjord ;-)

 

Häromdagen skrev ett ny bekantskap på ansiktsboken att deras vinbärsbuskar var fritt villebråd för den som ville. Och jag bestämde att vi ville! Så packade ner dom gamla glassbyttor som vi hade och så knallade vi iväg och fyllde upp dom. Men det finns mycket kvar och han sa att vi var mer än välkomna för en retur! Yes please.

 

 

 

 

Så idag, ledig och allt, tyckte jag att det var dags att ge sig på ett saftkok. Eller egentligen var det ju flera saker som jag ville testa på att göra. Gelé och sylt också. Så jag fick sätta mig ner och söka lite info på nätet då det inte var med någon bruksanvisning till majan. Men det funkade bra. Är ju van att köra det mesta lite på en höft, bara man har något att utgå ifrån liksom.

 

Så jag började med de svarta vinbären och det blev både saft, gelé och flera burkar med sylt! Fanken vad gott med det i morgonfilen! Mums! Innan jag skulle ställa mig och göra gelén och sylten blev jag lite orolig över att sockret skulle ta slut och jag hade ju dessutom läst om detta speciella syltsocker så jag traskade iväg till affären och inhandlade det, samt en liten flaska pektin. Ifall det skulle behövas. Men det var kanonfin pektin i de svarta vinbären så det funkade kanon med bara vanligt socker. Däremot så var nog de röda vinbären liiiiite för mogna så till den gelén var det ju toppen att jag köpte det där extra pektinet. Så syltsockret sparade jag helt sonika på! :-)

 

När jag köpte saftmajan var jag så uppe ivarv över att det var just en speciell sort jag var på jakt efter (varför vet jag inte, men har jag snurrat in mig på nått så är det så jag vill ha det!) att jag inte såg det egentligen enda bekymmret rakt under näsan. Nämligen att den skulle få plats på spisen! Lite meckigt är det under fläckten, men det funkar!

 

 

 

 

Dessutom slog det mig, när jag insåg hur mycket det blev av bären, att jag kanske inte hade förvaringskäl nog. Men jo. Fast nu är det tvärslut! För jag passade ju som sagt också på att spara de svarta vinbären efter saftningen och kokade sylt på. Här får inget förspillas inte :-P Nu ska jag bara se över vart jag bäst ska förvara alltihopa. Uj uj vilket i-landsproblem känner jag!

 

 

 

 

 Svart- och rödvinbärssaft.