Inte min favorit dag på året kanske. Huvudet fylls av för mycket funderingar och grubbleri, mer än vanligt. Dock är ju en positiv del att det brukar bli lite trevlig fika lite med familj och goda vänner, och så blev det också iår. Passade på att göra kärleks-mums för det har jag varit sugen på så länge nu, men jag blev lite besviken faktisk. Som om minnet av dom är godare, för jag vet att jag var helt såld på dom när jag var liten och sedan igen för 3-4 år sedan. Så jag kanske får vänta ett par år till för att gilla dom igen ;-)

Jag minns så väl dagen innan jag skulle fylla 16. Åldersnojan började redan då för mig. För poletten att dagen aldrig kommer åter slog verkligen ned i mig då. Precis som att jag aldrig någonsin mer kommer att vara 27 den 9 maj igen. Jag kommer ihåg att jag la mig ned på sängen med armarna under huvudet och bara var 15 för sista gången. Oj så länge sedan det är nu, men känslan är fortfarande den samma. Jag lutar mig bakåt och summerar året som har gått. Vad har jag gjort? Vad har jag uppnått? Och vart är jag påväg?

Jag önskar så att jag vore en optimistisk person som bara kan rycka på axlarna åt det tråkiga som sker, men jag kan inte det. Utan skiten liksom sätter sig fast, som vore jag ett flugpapper. Jag vet att jag måste lära mig att skaka av mig och inse att jag inte kan kontrollera allt som sker, men det är tyvärr lite lättare sagt än gjort.

Så det tror jag ska bli vad jag ska jobba på under detta år. Hakuna Matata, no worries.

I Östersund börjar det nya! Åh vad jag längtar!