Eftermiddagen har idag spenderats på landet hos mina svärföräldrar, närmre bestämt i deras trädgård. Då jag (enligt andra konstig) anledning trivs kalasfint med att rensa ogräs och riva runt bland buskar brukar jag passa på att få utlopp för det hos dom. Vid det här laget har dom nog vant sig vid tanken på att jag inte kan låta bli att gå loss på lite ogräs när jag hälsar på. Inte för att det inte redan är fint, utan för att jag inte har någon egen trädgård att stå i. Sedan att tänka att om jag gör något som jag tycker om hos någon annan, som kanske underlättar för dom, så varför inte?


Idag var jag dessutom på lite extra filurhumör så ett gäng spröda nesslor kom också med i fångsten hem. Tanken var nässelsoppa. Som jag aldrig varken smakat eller gjort. Men folk drar ju starka kopplingar till spenatsoppa så det är ju kul att testa på. Så nu ligger detta gröna fina i durkslag på bänken och tanken slår mig: vad gör jag nu? Ska jag skölja och koka av dom nu? Eller ska jag vänta till imorgon då de ska tillagas? Ska jag bara skölja av och rensa? Förvara i kylen eller på bänken? Kommer dom bli trista? Överallt i kokböckerna står det bara om att de tillagas direkt vid plockning, och det fungerar inte så bra i vårt schema. Vi får väl se hur det blir...


Inte bara nässlor följde med i bilen utan också en stor härlig krusbärsbuske! Den växte lite avigt på en stig ned mot skogen bakom deras ladugård. Svärmor var inte så intresserad av den, men det var jag! (Trots att vi ska flytta och jag vet att det bara blir ännu mer att få plats med i det redan fulla flyttlasset) Visst att vi bara hade kunnat ta ett litet skott eller gren eller något annat pluttigt, men jag vill ha en gamla känslan av att trädgården funnits i 100 år och inte sjutton orkar jagt vänta så länge :-P Nej! Tur att jag har en så fin karl som kunde spetta sig igenom den hårt pressade jorden så vi kunde få hem den. Har satt den i en lite (?) förliten kruka, men det var det bästa jag kunde göra nu inför flytten. Väl i Östersund får den åka ner i trädgården. Om den överlever vill säga. En chansning som vi hoppas går vägen. Dessutom fiskade jag upp lite gullvivor som så fint pyntar vår entré nu.


Rabarberplantan som växer vid en ödetomt nära där vi bor nu ville dock inte maken att vi skulle ge oss på. Jag känner mig busig och menar varför inte? Men nope! Däremot har han lovat mig att vi ska köpa en planta efter flytten. Okej då, säger jag och tänker att vi då samtidigt lika gärna kan få med oss både vinbärsbuskar och lite andra härligheter hem :-) Det ska nog bli alla tiders. Jag ser nämligen framför mig hur vår lilla radhustomt ska förvandlas till en himmelsk oas av bär, frukter och grönsaker. En och annan blomma också såklart. Men just nu är jag helt insnöad på sådant man kan odla och skörda frukterna av, så att säga.


Undra hur trädgården där ser ut nu?