Då jag varit lite slarvig med min träning förra veckan p.g.a att latmasken slog till i mig kände jag att det var dags att ta sig i kragen och göra slag i saken. Passet som jag gav mig på, var alltså det som egentligen skulle genomförts igår. Passet löd: 105 minuter! Jag satt lite på en träningssite och räknade ut ungefär sträcka, så att jag visste vart det skulle kunna bli bra att ta en sväng. Och när man bor så nära vackra Göta kanal är det ju nästan lite dumt att inte utnyttja det. Så sagt och gjort. Dessutom ställde maken, trots huvudvärk, upp på att hjälpa sin (enligt honom:) tokiga fru lite på traven.

Vi bestämde mötesplatser längsvägen där han skulle möta mig med vattenflaskan! Detta var kanon, för annars hade jag nog verkligen gått under då solen sken som sjutton! Dessutom gick det ju bra att ha med sig hunden ungefär halvvägs och sedan kunde han hoppa in i bilen med maken.

Oj oj vad tungt det var! Segt och svårt att hålla motivationen till att faktiskt röra sig framåt! Haha

Men så vid Brunneby musteri mötte jag maken med hunden och då kände jag att nu får det banne mig vara nog! Inte ett steg till! Så jag slutade på 95 minuter. 14 km blev det. Lite besviken är jag, men nu är det klart iallafall. Får satsa på snabbare tid nästa gång! Om det hinner bli någon nästa gång vill säga.