Igårkväll låg jag och funderade över hur jag egentligen ska göra med allt detta pluggande. Det tar ju sån jäkla tid att bli klar, och blir lönen så mycket bättre? Jo, visserligen. Lättare att få jobb? Det återstår att få reda på. Och jag är för jäkla trött på att gå på dessa trista rader. Det fungerar inte ekonomiskt att pendla så långt för korta pass. Jag har sagt att om de vill ha kvar mig så måste jag få börja gå dubbelpass och färre antal dagar. Så att jobbet ger någon vinst och inte bara högre bensinräkning liksom. Men det är ju svårt för en timvikarie att komma med önskemål. Man är ju som i botten av näringskedjan. Dessutom känns det svårt också för många av de andra vikarierna är så unga och bor hemma fortfarande. Det är liksom inte samma sak. Jag har man och barn att försörja, och det känns som att jag aldrig är hemma. Som att barnen får fostra sig själva och stackars hund som jag aldrig får ordentlig tid att gosa med.

 

Maken och jag går omlott och har vi äntligen någon ledig dag tillsammans då är vi så jävla trötta bägge två att vi i princip bara sover bort den, och sedan dröjer det två veckor till nästa gång.... Som idag tillexempel. Jag jobbade kväll igår och var därför mycket trött i morse och sov lite längre. Detta gav mig och mannen ett par timmar tillsammans innan han skulle iväg till sitt kvällspass. Jag är ledig och sitter hemma och borde egentligen plugga. När han kommer hem ikväll är det dags att sova (om jag inte redan gör det) för jag börjar kl 7 imorgonbitti. Och så rullar det på. Ska det vara såhär?

 

En stor del av mig börjar faktiskt längta tillbaka till städjobbet. Inte p.g.a. jobbet, utan p.g.a. arbetstiderna. Då var det 6-14 måndag till fredag. Inget tjafs.

 

Jag har blivit tilldelad en ny rad, med 6 helger av 6!! Flera pass varannandag och kvällspass följt av dagturer. Varför ska jag egentligen ens åka hem då liksom? Sluta jobba kl 22, hemma vid tjugo i elva och sedan upp kl 5 för att börja jobba kl 7 igen.

 

Men jag sa att jag måste kolla med min mans schema och så får jag helt enkelt ta bort de pass som inte funkar. Känns som det kan bli en del. För jag måste börja prioritera mig igen. Min själ. Och jobbet får väl helt enkelt take it or leave it.

 

Jag känner mig för gammal för att leva på rester. Och dessutom så såddes ett frö i mig att börja plugga istället. Och jag menar verkligen plugga. CSN lån och universitetsstudier-plugga. Sjuksköterska?? Tre år och sedan någon specialinriktning kanske? Kan man välja utbildning efter vilken lön man får? Vilket yrke ger i så fall en lön på runt 30 papp? Det är jobbet för mig! :)