Igår passade jag och ungarna på att fara in till stan och spana in marknaden. Vi visste ju att inget går att jämföra med den årliga Skänningemarknad, men det var super kul att komma iväg och gå och strosa runt på gatorna lite. Stackars tjejen hade valt sina snygga klackisar på fötterna och det ångrade hon efter ett tag! Aj aj så onda och trötta fötter hon hade senare.

 

 

 

 

 

 

Då är det bra att man har en så stor, stark och snäll storebror som kan ge lite snålskjuts tillbaka till bilen! :-)

 

Men då vi har en söt liten hund som snällt fick stanna hemma dröjde vi oss inte kvar allt för många timmar. Kvällen spenderades i soffan innan det var dags att åter igen fara in till staden, men denna gång för att plocka upp ett stycke färdigarbetad make. ;-)

 

Idag har vi ju så roligt schema att vi totalt jobbar förbi varann. Han morgon, dvs 6.45-16.30 och jag kväll 15.30-22.00. Barnen får det ju bra, och hunden, för dom blir ju inte ensamma mer än någon timme. Sedan så ska jag jobba hela helgen medan maken är ledig. Jahopp. Så är det i en skiftarbetande familj. Det är ju en sak nu när vi har så stora och självgående ungarn, men det går ju inte om man han små barn. Då måste ju minst en förälder ha ett mån-fre jobb med fasta tider. Eller?

 

 

Första dagen på pulverdieten. Helt ok. So far. Har dock mulat i mig några äpplen. Mums! Och nu ska jag gå hela kvällen och tänka smala tankar :-P Är visserligen fullt upptagen med att laga mat till ungarna, tur att jag inte äter kött för jag blir ju inte direkt sugen på det!

 

Dessutom fick jag den stora äran att prata lite allvar med en vikarie på jobbet som är helt flummig i huvudet och verkar ha stora problem med att få sakerna gjorda på ett något sånär normalt sätt. Hur svårt ska det vara att fatta att man slänger fulla soppåsar, diskar och försöker hålla en allmänt snygg nivå hemma hos brukarna?? Bara för att han kanske är en lortgris betyder ju inte det att våra gamlingar är det. För hur gosigt och ombonat känns det t.ex. med en skrynklig och knölig säng?! Och då kallar han det bäddat! Osv osv.

 

Hoppas att han fattar nu.... han har ju dessutom varit längre än mig! Och att ingen ordinarie personal tar upp det med honom är ju en annan fråga.

 

 

Eftersom jag uppenbarligen har stora problem med att uppdatera kära bloggen så får jag ju i vanlig ordning gör en snabbgenomgång av vad jag har haft för mig sedan sist. Jag blir trött på mig själv för att jag gör såhär, och så skjuter jag ännu mer på det pga det! Inget logiskt resonemang här inte....

 

17 juli (På min ena söta svägerskas 25-års dag! Grattis igen) beslöt sig familjen för att bila iväg på ett litet äventyr då både jag och maken hade en ledig dag tillsammans!! En naturupplevelse var på g och lotten föll på Döda fallet i Ragunda! Det är alltså en plats som en gång i tiden var en fors och vattenfall, men som på sent 1700-tal beslöt sig för att välja en annan väg och lämna platsen öde. Se gärna dödafallet för mer information.

 

 

 

Det var ett äventyr att promenera med Zorro på "bryggorna" men det gick bra :-)

 

19 juli var det ju sedan också dags för bonusdottern att fylla tonåring! Oj vad tiden går!! Vi hade en supermysig familjedag (efter att jag kom hem från jobbet 12:30 vill säga) som tjejan helt fick styra över. Vi har ju också som tradition att födelsedagsbarnet får önska tårta, men iår var det kladdkaka som stod högst på listan. Men så för att iallfall göra den lite lyxigare hackade jag i lite mörk choklad. Mums! Tyvärr har jag dock ingen bild på den.

 

Efter dessa dagar har det följt jobb jobb och åter jobb. Men jag tycker fortfarande att det är lika kul! Men jag önskar mer och mer att jag inte hade så långt att pendla. Funderar på att höra av mig till hemtjänsten i min ort och kolla deras behov av vikarier, men här skriver dom så mycket om vikten av utbildning. Hur som.

 

Dessutom har jag sedan vi flyttade hit, både pga att jag "överätit" och givetvis inte tränat märkt att det har krypit sig på några oönskade kilon så nu har jag och maken tummat på att köra en pulverdiet med start imorgon. Så kallad VLCD. Så nu faan ska dom bort igen!! Pepp pepp

 

Oj oj oj!!

 

Har inte tränat sedan mitten på maj och sitter nu och dör vid datorn efter en runda på 3 (!) sega kilometer i spåret. Hjälp vad jobbigt det var! Brann i lungorna och fick ett håll utan dess like, blä! Men jag gjorde det! Så nu är det bara att se till så det blir en fortsättning också!

 

Har tittat runt lite på nätet över olika gym i staden och jag funderar lite på hur jag ska göra. Det är ju så sjukt dyrt också!!! Och jag har ju bara ett vikariat över sommaren....

 

Men spåret är ju gratis.....

 

Nu måste jag stretcha! Har ju inte yogat något heller sedan maj så jag är ju lika vig som ett kylskåp igen!

Nu har jag verkligen börjat mitt nya jobb kan man säga. Första veckan bestod ju enbart av introduktion, dvs att jag fick gå bredvid ordinarie. Men denna vecka har jag alltså fått gå ensam! Jag var supernervös först, orolig att jag skulle glömma något viktigt och hålla alla tider. Fast allt har gått över förväntan!

 

Och ska jag jämföra detta yrke, hittills, med städning så är det 120 gånger bättre! Jag känner att jag får göra en insats för dom människor som verkligen är i behov av det och personkontakten är underbar! Aldrig trodde jag att det skulle kännas så bra! :-)

 

Idag går jag dessutom mitt första helgpass. Som tyvärr är delad tur. Så morgon passet är klart och så börjar jag jobba halv fyra igen. Men det är inte så illa som det låter.

 

Det enda som jag tänkt kring jobbet är att jag skulle vilja ha ännu mer tid hos varje person. Det känns liksom inte som att jag kan göra nog mycket för dom. Jag vill plocka in blommor från deras trädgårdar, spela kortspel eller bara sitta och ljuga lite. Men vi har ju våra tider att passa, trots att mitt hjärta ibland blöder. Men jag vet iallafall att OM jag skulle bli kvar innom detta yrke så är det utbildning som gäller! Undersköterska. För jag skulle inte vilja fortsätta som vårdbiträde. Både jag och "gamlingarna" förtjänar bättre än så!

 

Däremot så känner jag mig lite lite nervös inför måndag. Såg nämligen mitt schema och jag ska till en trakt som jag bara varit i en gång. Dessutom tror jag inte att jag var hos dom personer som jag ska till nu. Hum. Men jag tänkte att jag ska sätta mig och läsa på om allt kring det på jobbet idag. Det finns ju info om alla, tack och lov. Bara hoppas att jag förstår allt! Men det ska nog gå bra. Det är ett positivt nervöst pirr i magen! :-)