Tidigare i veckan hände det en hel del lite olika roliga saker. Jag var på intervju på ett boende ett stenkast hemifrån, för att kanske få ingå i deras vikariepool. Så det är bara att hålla tummarna. Chefen skulle bara prata med min referens från nuvarande jobb och sedan var det isåfall aktuellt med att gå intro :) Kul kul. Dessutom ringde dom från hemtjänsten i samma ort och sa att jag skulle få boka ett möte för att kanske få ingå i deras också!! Dubbel kul :)

Dessutom är jag klar med kurs nummer 2: Hälsopedagogik. Och jag fick ett B i slutbetyg!! Känns awesome! Nu är det bara lite frågetecken kring upplägget på nästa kurs, som är medicin 1. För det står att det ska ingå arbetsplatslärande i kursen, dvs praktik. Men hur, när, var? Jag måste ringa till lärcentrum på måndag och reda ut lite tror jag. Dessutom har jag också sökt naturkunskap 2, en behörighet jag behöver för att kunna söka till sjuksköterskeprogrammet. Det stod på Hermods att man kunde läsa fler kurser samtididgt. Så jag får väl stå på mig lite. För jag har ju liksom inte bestämt mig ännu.

Dessutom är det lite andra bollar som ligger i luften och jag känner väl att mina val kommer bero lite på hur det faller samman. Men det känns lika bra att förbereda sig.

Också så pratar arbetsledaren på nuvarnade jobbet att jag ska få en anställning på 3 månader och egen insyn i hur schemat läggs. Och det är ju jättebra. Men jag får väl se imorgon vad han har att komma med. Hur kontraktet ser ut. För jag frågade vad det innebar med procent, men det visste han inte. Så jaja. Jag får väl ta det med ro.

Nu står Zorro och hänger på mig, pockar på uppmärksamhet och vill ut i snön och skoja. Jag ska också snöra på mig joggingskorna och dra en kort runda tänkte jag. Nu när minusgraderna inte är så förbaskat låga som de var förut i veckan.

 

Bjuder på lite härliga bilder från en långpromenad tidigare i veckan.

 

Igårkväll låg jag och funderade över hur jag egentligen ska göra med allt detta pluggande. Det tar ju sån jäkla tid att bli klar, och blir lönen så mycket bättre? Jo, visserligen. Lättare att få jobb? Det återstår att få reda på. Och jag är för jäkla trött på att gå på dessa trista rader. Det fungerar inte ekonomiskt att pendla så långt för korta pass. Jag har sagt att om de vill ha kvar mig så måste jag få börja gå dubbelpass och färre antal dagar. Så att jobbet ger någon vinst och inte bara högre bensinräkning liksom. Men det är ju svårt för en timvikarie att komma med önskemål. Man är ju som i botten av näringskedjan. Dessutom känns det svårt också för många av de andra vikarierna är så unga och bor hemma fortfarande. Det är liksom inte samma sak. Jag har man och barn att försörja, och det känns som att jag aldrig är hemma. Som att barnen får fostra sig själva och stackars hund som jag aldrig får ordentlig tid att gosa med.

 

Maken och jag går omlott och har vi äntligen någon ledig dag tillsammans då är vi så jävla trötta bägge två att vi i princip bara sover bort den, och sedan dröjer det två veckor till nästa gång.... Som idag tillexempel. Jag jobbade kväll igår och var därför mycket trött i morse och sov lite längre. Detta gav mig och mannen ett par timmar tillsammans innan han skulle iväg till sitt kvällspass. Jag är ledig och sitter hemma och borde egentligen plugga. När han kommer hem ikväll är det dags att sova (om jag inte redan gör det) för jag börjar kl 7 imorgonbitti. Och så rullar det på. Ska det vara såhär?

 

En stor del av mig börjar faktiskt längta tillbaka till städjobbet. Inte p.g.a. jobbet, utan p.g.a. arbetstiderna. Då var det 6-14 måndag till fredag. Inget tjafs.

 

Jag har blivit tilldelad en ny rad, med 6 helger av 6!! Flera pass varannandag och kvällspass följt av dagturer. Varför ska jag egentligen ens åka hem då liksom? Sluta jobba kl 22, hemma vid tjugo i elva och sedan upp kl 5 för att börja jobba kl 7 igen.

 

Men jag sa att jag måste kolla med min mans schema och så får jag helt enkelt ta bort de pass som inte funkar. Känns som det kan bli en del. För jag måste börja prioritera mig igen. Min själ. Och jobbet får väl helt enkelt take it or leave it.

 

Jag känner mig för gammal för att leva på rester. Och dessutom så såddes ett frö i mig att börja plugga istället. Och jag menar verkligen plugga. CSN lån och universitetsstudier-plugga. Sjuksköterska?? Tre år och sedan någon specialinriktning kanske? Kan man välja utbildning efter vilken lön man får? Vilket yrke ger i så fall en lön på runt 30 papp? Det är jobbet för mig! :)

Orden sitter fast i halsen på mig..... inget kommer fram.

 

 

 

Har en sådan skön känsla i kroppen nu när första kursen äntligen är klar! Hade min muntliga slutexamination idag och nu kan jag lägga den boken på hyllan! Maken bokade en datasal på skolan till mig, eftersom jag jobbade hela dagen igår och inte själv hade tiden att ringa. Och när jag kom idag hade jag ju givetvis glömt bort mitt lösenord till inloggen, men det kunde jag få hjälp med som tur var.

 

Men usch vad nervös jag var. Hade ju inte ens någon koll på hur själva examinationen skulle gå till. Och jag hade nog behövt läst på lite mer. Ska tänka på det till nästa kurs. För jag kände mig så jäkla flummig när jag satt där och pratatde över web-cam med läraren, som jag by the way fick veta bodde i Mexico!! Hon kändes lite stel och sträng och jag förvandlades till en osäker 10-åring, typ. Men men. Det gick ju vägen iallafall.

 

Hon tyckte att jag resonerade på ett klart C så det blev också mitt slutbetyg!! YES! Känns faktiskt super skönt. Det motsvara ju alltså ett oldschool VG, så det är ju faktiskt bra. Med tanke på att det är en 100 poängs kurs som jag avslutat på ganska exakt en månad, samtidigt som jag jobbat arslet av mig!

 

Idag när både maken och jag för en gångs skull var lediga tillsammans passade vi på att ge oss ut på en härlig skogspromenad med doggen. Jag var dessutom på jakt efter lite granris att skydda mina rosor med och kanske något enris att stoppa i krukan som dekoration. Zorro var helt överlycklig att få springa omkring och han for högt som lågt! Till husses och mattes förtjusning och förskräckelse!

 

Men vi kunde också passa på med lite inkallsövningar och uppenbarligen är godis det bästa i världen! Men inte fint och nyttigt godis då. För när vi var på senaste hundkurskvällen köpte vi på oss en påse med torkad vom, som klassas som delikatess och super nyttigt och något dom flesta hundar gillar. Eller hur!! Inte vår hund. Blä säger han och spottar ut. Han vill ha onyttigt skräp godis. Mums mums. Ungefär som jag kan få enorma begär efter kemsikt-syntetiskt-gelatin-godis men aldrig fin mörk choklad.

 

Så igår började den första av två kurser som jag sökt till som ingår i omvårdnadsprogrammet. Etik och människans livsvillkor. Jag har lästigenom och tagit anteckningar från dom första två kapitlen. Och det tredje kör jag på imorgon efter jobbet. Ett prov och en uppgift ska vara inlämnade innan onsdag nästa vecka. Det borde nog gå bra. Gäller bara att jag inte fallar för att skjuta upp sakerna jag måste göra.

 

Egentligen så funderar jag också på hur jag ska göra med bloggen. Tror inte riktigt att jag trivs med dess utformning. Jag skriver bara om guld och gröna skogar eller? Men jag vet samtidigt inte om jag vågar skriva om något mer än så. Kanske är det också därför som mina inlägg blir så sällan. Det är svårt att hitta guldet liksom.

 

 

 

Då rapporterna i slutet av förre veckan började komma med att snön och kyla var på intåg passade vi i familjen på att tillbringa vår helg tillsammans på stan, sökandes efter jackor och skor. Ganska så snart hade vi lyckats få tag på nya tjocka fina vinterjackor till både ungdomarna och maken, men jag med mina långa gorilla-armar stod ännu utan. Likt de föregående vintrarna.

 

För hela sju (!) år sedan fick jag en fin röd fjällräven av min pappa, en kortare unisexmodell med tillräckligt lång ärm. Den var kanon, abolut. Men då jag led stor brist på övriga jackor så slutade det ju med att jag gick i den hela tiden. Vilket såklart har lett till att den nu har gjort sitt.

 

Men varje vinter så har jag gått och provat och provat och provat men inget har varit bra. Damjackorna är för korta i ärmen, och jag menar verkligen löjligt korta i ärmen, och herrmodellerna sitter lika smickrande som potatissäckar! Detta har såklart lett till att jag hatar att prova jackor. Om det finns något klädesplagg som kan få mig att känna mig riktigt stor och obekväm så är det jackor!!

 

Dettas elände elände gjorde att jag och maken, efter tjat från maken fick spendera också söndagen i stan sökandes efter någon jacka! Vet inte alls hur många jag provade, men räkna själva, alla damjackor på Stadium, Intersport, Team Sportia, Sportringen, HM, Cubus, Kappahl, JC, Lindex osv osv. Men tro på sjutton om inte i den sista butiken jag var in i på en av galleriorna äntligen hade vad jag sökte!! En svart snygg parkas modell med tillräckligt lång ärm!!!! I LOVE IT

Under veckan som var gjorde mamma sitt första besök upp till oss, tågade upp i x-antal timmar och deklarerade att nästa gång fick det vara liggvagn för både hon och Erik var helt möra när dom anlände vid stationen! Helt förståligt, men liggvagn går tydligen bara på vinterhalvåret.

 

Vi hade iallafall en mycket rolig dag tillsammans och maken skrattade gott åt likheterna han såg mellan oss. Bland annat så såg morsan att jag inte plockat ner det sista av vinbären! Jag har gått och sneglar på dom men satt skygglapparna på, jag har ju faktist gjort fler syltkok än många andra iår liksom. Hur som så passade vi iallafall på att prata ikapp om saker samtidigt som vi fick lite nytta gjort.

 

 

 

När jag får en idé i huvudet av vad jag vill ha (möbel, färg, material) så har jag väldigt svårt att släppa taget om tanken. Givetvis på både gott och ont. Ofta på ont, eftersom det jag söker kanske inte är så lätt att få tag på eller så är det bara snuskigt dyrt. Och någon miljonär är man ju inte, än! ;) Men tankarna kring vardagsrummet, och all inredning i och för sig, har varit många och vi har diskuterat fram och tillbaka. För även om maken säger att jag har "fria händer" så är han gärna där och tycker till ändå.

 

Men han verkar ha köpt min tanke på vad jag är ute efter för stil i vardagsrummet. Jag har ju tillexempel helt förälskat mig i det marrockanska kaklet och mosaikanvändandet! Detta efter ett superhärlig reportage i en resetidning för flera år sedan. Jag är ju tokigt i fint och annorlunda porslin och bilderna från marknader i Marrakech gjorde mig galen av ha begär! Men det är ju inte allt för ofta som man tar en tripp ner till norra Afrika, utan då får man söka sig till mer närbelägna stormarknader och det ljuvligta internet!.

 

Sedan så får man ju plocka ut dom godsakerna som tilltalar en mest och lägga sin egen lilla spinn på det, för vi är ju ändå infödda svenskar och det känns nästan lite väl töntigt att go all in som om vore det ens kultur... eller. Vi får väl se vart jag slutar. Ha ha!

 

Dett pryder nu i alla fall vårt vardagsrum:

 

Sedan så har jag spanat in ett par grymt fina mörk-turkose/blå gardiner i en liten tygbutik som jag vet skulle bli asläckra mot vår mörkgrå soffa och ljusgrå tapeter. Och kuddar i soffan så man drunknar!!! Det vill jag ha!

 

Men annars så tar ju inspirationsbilderna ute på nätet aldrig slut. Ska bjussa lite på dom godbitarna som ligger i min favvo-mapp på datorn!

 

Förra helgen så hade vi ju som sagt finfrämmat iform av svärföräldrarna och ena svägerskan med sambo. Det var verkligen superkul att få träffa och krama om dom igen! Något som också var lite roligt var ju att detta var planerat utan makens vetskap. Jag hade efter mycket om och men lyckats hålla alltihopa hemligt så när det ringde på dörren var det ju en minst sagt förvånad make som öppnade för sina föräldrar.

 

Men sin vana trogen (svärisarna alltså) överraskade dom ju också mig med att svägerskan och sambo hade följt med på resan. Dom är för tokiga i sina överraskningar :-)

 

Och det var så härligt och roligt att ha hela huset fullt av folk. Zorro blev helt galet glad och var ju givetvis tvungen att kissa en skvätt när "farmor" kom. Det slår aldrig fel liksom. Tokfjant.

 

Helgen bjöd iallafall på lite sightseeing till vårt stammisställe, dvs frösön och jamtli. Men också en mysig fika inne i Östersund och en massa soffhäng och god mat!

 

 

 

 

Fick kämpa hårt för att inte storgrina på måndagsmorgonen när det var dags att säga hej då och dom skulle påbörja resan tillbaka till Linköping. Zorro var också lite halvt schizofren när det plötsligt blev så tyst och tomt i huset, så han gick runt och smågläfte lite för sig själv.

 

Så nästa gång blir det ju vår tur att fara ner till Linköping :-)

 

Utöver det besöket så har väl dagarna runnit på i vanlig takt.

 

Jo visserligen skämde Zorro ut oss allt han kunde när vi gick på första hundkurstimmen :-( Skällde och skuttade och ville inte alls sammarbeta så som dom andra hundarna gjorde med sina ägare... Det slutade med att vi fick stå lite på undantaget för han störde och stördes så mycket. Klassiskt typ ADHD fall när han ville ha all uppmärksamhet men hamnade ute i korridoren. Pinsamt. Och en stor känsla av uppgivenhet slog oss. Vad har vi gjort?! Varför vägrar han lyssna? Usch vad ledsen jag var.

 

Men, men. På't igen nu i veckan...

 

Och gymkort har vi ju skaffat oss också! På ett gym där det var helt ok att kidsen följde med, så det har dom gjort! Nu ska här röras på sig!

 

 

Efter att hela tiden alltid hävdat att vårdyrket inte är för mig och att torka rumpor = nej tack(!!) måste jag nu rätta mig. Har ju gått på ett semestervikariat hela sommaren inom hemtjänsten och det var inte alls som jag hade föreställt mig. Jag hade väl målat upp ett klassisk mardrömsscenario som jag så sakteliga fick äta upp. Första veckan fick jag gå bredvid ordinarie och försöka mata in så mycket jag kunde i huvudet, men det ljusnade ju för mig ganska snabbt att mycket bara handlar om sunt bondförnuft och vänlighet.

 

Och jag verkligen älskar mina gamlingar. Dom är så rara och goa hela bunten. Dom lyser upp min arbetsdag och jag gör mitt bästa för att sätta lite guldkant på deras vardag. Trodde aldrig att jag skulle kunna trivas såhär bra! Visst kan det vara nyhetensbehag men det känns iallafal toppen. Så pass bra att jag vill plugga till uska och göra jobbet ännu bättre! Jag kan fortfarande inte se mig arbeta på ett sjukhus. Men absolut inom äldreomsorgen!

 

Så nu när jag äntligen kommit fram till det så dyker problem nr 2 upp! Tydligen så måste hemkommunen godkänna om man vill plugga en gymnasialutbildning, oavsett om det är på distans eller inte. Så med andra ord ligger min utbildning i händerna på Östersundskommun. Och vad jag tyvärr har förstått så är dom kanske inte frikostigast i världen :-(. Har varit i kontakt med tre olika skolor som alla ger distansutbildning och dom har plats för mig, allihop. Men säger kommunen nej verkar loppet vara kört. Då får jag fortsätta harva som vårdbiträde om jag ska vara kvar i vården. Och jag tycker faktiskt att både jag och de äldre förtjänar bättre än så.

 

Dock så säger alla skolor och kommunen att jag måste bifoga kopia av mitt slutbetyg och då var jag tvungen att vända mig till statsarkivet! Höll på att skratta ihjäl mig! Gammal och grå! Men nu är det iallafall beställt och lär väl dimpa ner i brevlådan om några dagar. Så får jag ta det därifrån. Får väl fan tjata igenom ett ja.... om det går.

 

Wish me luck!

 

 

 

 

 

 

Inhandlade för ett tag sedan en saftmaja på en loppis. Efter en stordisk var den redo att köras och dessutom hade jag turen att hitta en affär inne i Östersund som sålde "avtappningsslanset" så det var bara att slita bort den gamla uttjänta slangen och byta! Toppen!

 

Invigde den faktiskt redan för ett par dagar sedan med att koka lite rabarbersaft! Det blev supergott! Säkert också lite extra gott eftersom den var egengjord ;-)

 

Häromdagen skrev ett ny bekantskap på ansiktsboken att deras vinbärsbuskar var fritt villebråd för den som ville. Och jag bestämde att vi ville! Så packade ner dom gamla glassbyttor som vi hade och så knallade vi iväg och fyllde upp dom. Men det finns mycket kvar och han sa att vi var mer än välkomna för en retur! Yes please.

 

 

 

 

Så idag, ledig och allt, tyckte jag att det var dags att ge sig på ett saftkok. Eller egentligen var det ju flera saker som jag ville testa på att göra. Gelé och sylt också. Så jag fick sätta mig ner och söka lite info på nätet då det inte var med någon bruksanvisning till majan. Men det funkade bra. Är ju van att köra det mesta lite på en höft, bara man har något att utgå ifrån liksom.

 

Så jag började med de svarta vinbären och det blev både saft, gelé och flera burkar med sylt! Fanken vad gott med det i morgonfilen! Mums! Innan jag skulle ställa mig och göra gelén och sylten blev jag lite orolig över att sockret skulle ta slut och jag hade ju dessutom läst om detta speciella syltsocker så jag traskade iväg till affären och inhandlade det, samt en liten flaska pektin. Ifall det skulle behövas. Men det var kanonfin pektin i de svarta vinbären så det funkade kanon med bara vanligt socker. Däremot så var nog de röda vinbären liiiiite för mogna så till den gelén var det ju toppen att jag köpte det där extra pektinet. Så syltsockret sparade jag helt sonika på! :-)

 

När jag köpte saftmajan var jag så uppe ivarv över att det var just en speciell sort jag var på jakt efter (varför vet jag inte, men har jag snurrat in mig på nått så är det så jag vill ha det!) att jag inte såg det egentligen enda bekymmret rakt under näsan. Nämligen att den skulle få plats på spisen! Lite meckigt är det under fläckten, men det funkar!

 

 

 

 

Dessutom slog det mig, när jag insåg hur mycket det blev av bären, att jag kanske inte hade förvaringskäl nog. Men jo. Fast nu är det tvärslut! För jag passade ju som sagt också på att spara de svarta vinbären efter saftningen och kokade sylt på. Här får inget förspillas inte :-P Nu ska jag bara se över vart jag bäst ska förvara alltihopa. Uj uj vilket i-landsproblem känner jag!

 

 

 

 

 Svart- och rödvinbärssaft.

 

I helgen som var passade vi på att njuta av att vi var lediga tillsammans och packade ihop en matsäck och bilade iväg på en upptäksfärd. Vi gav oss av mot Bydalen och Oviksfjällen. Tyvärr hade vi inte så tur med vädret, molnen hopade sig ju närmre vi kom och också regnet beslös sig också för att ära oss med sin närhet! Så bilderna blev ju dessvärre inte vad dom kunde ha blivit. Fast det gav oss egentligen bara mersmak att fara tillbaka!

 

Men så mycket mygg det var!! Hjälp! Dom flög in i munnen på en och det var kaos! Bläh!!

 

Fast hundarna hade roligt. Ja, plural. För vi var under helgen hundvakt till en arbetskamrat till Thomas hund. Old English Bulldoggen Sickan. Ett charmtroll när han lugnat ner sig och inte dök på katterna längre.

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag för ett år sedan sa vi ja till att varje dag välja varandra! Ett år! Så fort det går! Och mycket som har hänt sedan dess. Både roliga och sorgliga, men så är ju livet. Lyckligtvis är vårt äktenskap lika stark än idag, om inte starkare! Har inte direkt tid att skriva alla tankar som far i mitt huvud. Men summan lyder iallafall att det var en oförglömlig dag som jag minns tillbaka på med ett stort leende!

 

 

På måndagen vid lunchtid, när jag var på jobbet, ringer mobilen och pappa säger: -Gissa var jag är?! Jag är 10 mil från Östersund!

-WHAT?? Du är inte klok!!

 

Snabbt gjort lyckades jag fixa till det så att jag kunde byta pass med en annan tjej och fara hem tidigare och ta emot farsgubben. Och oj vad roligt det var att träffa honom! Nästan så tårarna ville titta fram. För jag har ju gått från att träffa honom ibland flera gånger i veckan till enbart telefonkontakt. Och så var det ju så roligt också att han lyckades pricka in makens födelsedag :-)

 

Så igår kom han och hämtade mig efter jobbet och så for vi iväg på en liten sightseeing. Det blev en tripp till ett supermysigt café vid en jordgubbsordling och en underbar pecannötpaj (måste btw hitta ett recept och prova själv). Dessutom låg det ett ljuvligt växthus på området som hade blommor som var helt betagande! Nästan overkliga!

 

 

 

 

 

Efter det svängde vi förbi Frösö kyrka och Peterson-Bergers hem Sommarhagen! Vacker utsikt men fult hus löd pappas omdömme. Och jag måste helt klart hålla med. Det är byggt helt efter hans önskemål, och det är väl lite på gott och ont :-)

 

 

 

 

 

Väl hemma igen blev det god middag och soffhäng framför OS till sena kvällen. Vad vi ska hitta på idag får vädret styra lite. Hoppas att vi kan slippa undan regnet!

Igår passade jag och ungarna på att fara in till stan och spana in marknaden. Vi visste ju att inget går att jämföra med den årliga Skänningemarknad, men det var super kul att komma iväg och gå och strosa runt på gatorna lite. Stackars tjejen hade valt sina snygga klackisar på fötterna och det ångrade hon efter ett tag! Aj aj så onda och trötta fötter hon hade senare.

 

 

 

 

 

 

Då är det bra att man har en så stor, stark och snäll storebror som kan ge lite snålskjuts tillbaka till bilen! :-)

 

Men då vi har en söt liten hund som snällt fick stanna hemma dröjde vi oss inte kvar allt för många timmar. Kvällen spenderades i soffan innan det var dags att åter igen fara in till staden, men denna gång för att plocka upp ett stycke färdigarbetad make. ;-)

 

Idag har vi ju så roligt schema att vi totalt jobbar förbi varann. Han morgon, dvs 6.45-16.30 och jag kväll 15.30-22.00. Barnen får det ju bra, och hunden, för dom blir ju inte ensamma mer än någon timme. Sedan så ska jag jobba hela helgen medan maken är ledig. Jahopp. Så är det i en skiftarbetande familj. Det är ju en sak nu när vi har så stora och självgående ungarn, men det går ju inte om man han små barn. Då måste ju minst en förälder ha ett mån-fre jobb med fasta tider. Eller?

 

 

Första dagen på pulverdieten. Helt ok. So far. Har dock mulat i mig några äpplen. Mums! Och nu ska jag gå hela kvällen och tänka smala tankar :-P Är visserligen fullt upptagen med att laga mat till ungarna, tur att jag inte äter kött för jag blir ju inte direkt sugen på det!

 

Dessutom fick jag den stora äran att prata lite allvar med en vikarie på jobbet som är helt flummig i huvudet och verkar ha stora problem med att få sakerna gjorda på ett något sånär normalt sätt. Hur svårt ska det vara att fatta att man slänger fulla soppåsar, diskar och försöker hålla en allmänt snygg nivå hemma hos brukarna?? Bara för att han kanske är en lortgris betyder ju inte det att våra gamlingar är det. För hur gosigt och ombonat känns det t.ex. med en skrynklig och knölig säng?! Och då kallar han det bäddat! Osv osv.

 

Hoppas att han fattar nu.... han har ju dessutom varit längre än mig! Och att ingen ordinarie personal tar upp det med honom är ju en annan fråga.

 

 

Eftersom jag uppenbarligen har stora problem med att uppdatera kära bloggen så får jag ju i vanlig ordning gör en snabbgenomgång av vad jag har haft för mig sedan sist. Jag blir trött på mig själv för att jag gör såhär, och så skjuter jag ännu mer på det pga det! Inget logiskt resonemang här inte....

 

17 juli (På min ena söta svägerskas 25-års dag! Grattis igen) beslöt sig familjen för att bila iväg på ett litet äventyr då både jag och maken hade en ledig dag tillsammans!! En naturupplevelse var på g och lotten föll på Döda fallet i Ragunda! Det är alltså en plats som en gång i tiden var en fors och vattenfall, men som på sent 1700-tal beslöt sig för att välja en annan väg och lämna platsen öde. Se gärna dödafallet för mer information.

 

 

 

Det var ett äventyr att promenera med Zorro på "bryggorna" men det gick bra :-)

 

19 juli var det ju sedan också dags för bonusdottern att fylla tonåring! Oj vad tiden går!! Vi hade en supermysig familjedag (efter att jag kom hem från jobbet 12:30 vill säga) som tjejan helt fick styra över. Vi har ju också som tradition att födelsedagsbarnet får önska tårta, men iår var det kladdkaka som stod högst på listan. Men så för att iallfall göra den lite lyxigare hackade jag i lite mörk choklad. Mums! Tyvärr har jag dock ingen bild på den.

 

Efter dessa dagar har det följt jobb jobb och åter jobb. Men jag tycker fortfarande att det är lika kul! Men jag önskar mer och mer att jag inte hade så långt att pendla. Funderar på att höra av mig till hemtjänsten i min ort och kolla deras behov av vikarier, men här skriver dom så mycket om vikten av utbildning. Hur som.

 

Dessutom har jag sedan vi flyttade hit, både pga att jag "överätit" och givetvis inte tränat märkt att det har krypit sig på några oönskade kilon så nu har jag och maken tummat på att köra en pulverdiet med start imorgon. Så kallad VLCD. Så nu faan ska dom bort igen!! Pepp pepp

 

Nu har jag verkligen börjat mitt nya jobb kan man säga. Första veckan bestod ju enbart av introduktion, dvs att jag fick gå bredvid ordinarie. Men denna vecka har jag alltså fått gå ensam! Jag var supernervös först, orolig att jag skulle glömma något viktigt och hålla alla tider. Fast allt har gått över förväntan!

 

Och ska jag jämföra detta yrke, hittills, med städning så är det 120 gånger bättre! Jag känner att jag får göra en insats för dom människor som verkligen är i behov av det och personkontakten är underbar! Aldrig trodde jag att det skulle kännas så bra! :-)

 

Idag går jag dessutom mitt första helgpass. Som tyvärr är delad tur. Så morgon passet är klart och så börjar jag jobba halv fyra igen. Men det är inte så illa som det låter.

 

Det enda som jag tänkt kring jobbet är att jag skulle vilja ha ännu mer tid hos varje person. Det känns liksom inte som att jag kan göra nog mycket för dom. Jag vill plocka in blommor från deras trädgårdar, spela kortspel eller bara sitta och ljuga lite. Men vi har ju våra tider att passa, trots att mitt hjärta ibland blöder. Men jag vet iallafall att OM jag skulle bli kvar innom detta yrke så är det utbildning som gäller! Undersköterska. För jag skulle inte vilja fortsätta som vårdbiträde. Både jag och "gamlingarna" förtjänar bättre än så!

 

Däremot så känner jag mig lite lite nervös inför måndag. Såg nämligen mitt schema och jag ska till en trakt som jag bara varit i en gång. Dessutom tror jag inte att jag var hos dom personer som jag ska till nu. Hum. Men jag tänkte att jag ska sätta mig och läsa på om allt kring det på jobbet idag. Det finns ju info om alla, tack och lov. Bara hoppas att jag förstår allt! Men det ska nog gå bra. Det är ett positivt nervöst pirr i magen! :-)